Inlåst och andra noveller

De flickor och unga kvinnor som debutanten Johanna Holmström (född 1981 i Sibbo) ger röst åt i Inlåst och andra noveller mår inte alls bra. Det har de förstås gemensamt med många andra i litteraturen och i livet. I finlandssvensk litteratur skildras dock sällan så våldsamma uttryck för tonårsångest och växtvärk som här. Holmström anlägger dessutom ett samhällskritiskt perspektiv. Hon vädrar inte bara ut ungdomars känslor av instängdhet och frustration i tillvaron, utan förmedlar också en dyster tidsbild från finländska miljöer med autentisk prägel.

Stämningen i boken är nästan dystopisk, i varje fall illavarslande och deprimerande. Johanna Holmströms fem berättelser utgör en provkarta över problem. Psykiskt sammanbrott, ensamhet, främlingskap och kontaktlöshet, svek och övergivenhet i nära relationer, mobbning, hiv, droger, aggressioner som slutar med våld, sjukdom, död. Med mera.

Och naturligtvis handlar det i stor utsträckning om flickskapets och kvinnoblivandets vedermödor under trycket av alla krav och orimliga ideal. Talande, och litet banal, är rubriken på en av novellerna: ”Makeup över såren”.

Johanna Holmström gör det inte lätt för sig. I ett persongalleri som sammantaget är stort försöker hon förena inlevelsen i många personers tankar och känslor med intresset för de sociala mekanismer och kulturella mönster som formar deras utveckling och relationer i familjen, skolan och bland kompisarna. Det kanske inte lyckas som helhet betraktat; analyserna och förklaringarna tenderar att ställa sig i vägen för den litterära gestaltningen, men det är friskt vågat och ger en hel del gott resultat i skildringen av personer, miljöer, situationer. Vem känner inte igen sig här:

På fredag eftermiddag har alla fått tillräckligt. Skolan har krupit in i dem och deras armar och ben är tunga som bly. Luften i klassrummet är unken och syrebristen får otaliga munnar att öppnas i gäspningar. Skor skrapar mot golvet och ljudet av pennor som otåligt skramlar mot pulpeterna blandas med viskningarna och de trötta skratten.

Johanna Holmström är en begåvad och intressant skribent, inte tal om annat. Hon har både överblick och sinne för detaljen, hon kan skildra glidningar mellan inre och yttre verklighet, hon räds inte att ta upp rentav tabubelagda ämnen som t.ex. att önska någon närståendes död. Och så har hon ett eget och rikt bildspråk med en expressiv kraft som på sina ställen gör texten snudd på hallucinatorisk, men som andra gånger är överlastat till max och gott kunde ha tuktats av någon varsam lektörshand.

Överlastat är ett ord som också i övrigt kommer för mig under läsningen på grund av anhopningen av problemkomplex och eländesexempel. Inlåst och andra noveller är en bok som – ganska typiskt för ung littertur – innehåller så mycket och vill så mycket att den riskerar att trötta ut sin läsare och därmed motverka sitt syfte att engagera.

Men jag rekommenderar ändå gärna Johanna Holmströms bok. Den säger mycket väsentligt om hur det är för de unga, känsliga och vilsna i vår finlandssvenska och finska vardag där man kan känna verkligheten dra genom rummet som en trist grå vinge.