Måltid, kvark och sula

Dikterna i Kaj Hedmans diktsamling Måltid, kvark och sula (Scriptum 2007) är som konturskarpa fragmenterade tankar, upplyfta ur skuggiga skrevor, gömslen i glömskans grottor. Framtagna i ljuset ter de sig lite nymornade. Dikterna är ofta undflyende men skingras inte lika lätt som fjädermolnen på himlen. Dikten stannar kvar på den pappersvita sidan för att begrundas, gå i dialog med dess läsare. Ofta är dikten för kort för att fylla sidan, men alltid placerad i vänstra hörnet, lättillgänglig för läsaren.

Hedman skriver som sista dikt i slutet av samlingens första sektion, eller som upptakt till den andra, beroende hur man ser på saken: ”Det ljusnar/Jaget grips av/det flyende mörkret”. Den korta haikubesläktade dikten fungerar som en komprimering av grundtonen, estetiken i hans nionde diktsamling där ljusets och mörkrets oupplösliga symbios fångas i dikt efter dikt. Hedmans diktjag vandrar i miljöer lätta att relatera till – barndomens sommarlandskap sedda i drömmens spegel, släktsammanhang kan skönjas med lik som går igen, men när dikterna kretsar kring den trogna sällskapshunden är dikten svansviftande lekfull. Härligt självironisk är den samlingens avslutande dikt, tvåradingen, kärleksdikten: ”Allt jag älskar/bits”

Formen överens med innehållet

Dikternas formspråk matchar innehållet – orden och lika mycket det som finns mellan orden – de noga ditsatta mellanrummen, radindragningarna hör oupplösligt samman som en kemisk formel att frambesvärjas.

Fortfarande, efter många omläsningar undrar jag över varför poeten Kaj Hedman, f. 1953 och bosatt i Österbotten, även verksam som kulturjournalist, valt att namnge sin nionde diktsamling Måltid, kvark och sula. Varför detta kryptiska namn, om inte för att väcka intresset hos läsaren att få veta mer om måltiden som kanske finns beskriven i diktsamlingen… Eller ska titeln tolkas som en lek med ord? Måltid kan förutom att inta föda betyda tid för mål som har en mängd olika synonymer, bl.a. slutpunkt, skottavla, process, tal eller språk. Det ovanliga ordet ”kvark” tarvar också en synonymordbok. Kvark är benämningen på materiens minsta byggsten, hypotetisk elementarpartikel. Lika lärorikt är det att slå upp det tredje ordet, ”sula”. Som substantiv används sula i bemärkelsen undersida av sko eller fot, botten men är förstås även namnet på havsfågeln havssula. I vardagligt tal kan ”sula” betyda full fart och som verb köra, åka. Titelns tillsynes disparata ord blir en passande titel på en språksäker samling dikter indelade i fyra sektioner.

Högt tempo, spår av sorg

Ibland samlas orden i en ström, närapå trängs på raderna för att läsas i högt tempo utan plats för andrum mellan orden eller raderna. Så här skriver Hedman:

”Huvud sträcker på sig med håret rest längs ådrigt bläckhorn/ ser mig liksom genom ett fönster speglingen/ glömmer sig gömmer kvar händer flätas in i mina långa fingrars/ farlig är den stöt som följer på hornets sträva tjut där droppar det vitt/ i händer vilar som muskulaturer gör en doft av kropp/ svaghet på andningarnas möte spänns allt till din fot tårnas tryck/ mot linningen fårade kupor granskar sig räknar årsringar runt rot/ och stock/ Skamset sänker blicken sorgset leende/ allt glädjesorg värld, minne”

Spår av sorg finns i många dikter, finns i stämningarna som tillsynes är framkallade av introspektion, drömtydning. Dödens närvaro gör sig ofta påmind. Självironin gnistrar dock fram och lättar elegant på stämningen, bildar gläntor i den mörka ordskogen.