Se till mig som liten är

Se till mig som liten är är Kaj Korkea-ahos debutbok. Romanen fick ett hedersomnämnande i Söderströms romanpristävling år 2008. Korkea-aho vann Arvid Mörne-tävlingen 2007 och är känd från Radio Pleppo som den ena i duon Ted (Forsström) och Kaj – och för sina olagliga muminskämt på webben.

Förlagets romanpristävling förutsatte ett thrillerelement av de texter som skulle delta. På sätt och vis finns det ett sådant i Se till mig som liten är. På sätt och vis kan man också finna spår från humorprogrammen i radion i den aktuella romanen. Trots att boken minsann inte är något skrattpiller.

Huvudpersoner i Se till mig som liten är, är den 23-åriga Kasper, en elmontör som jobbar som truckförare på ett lager och den 17-åriga Lina som ännu går i skola. Linas mamma är strängt, snarare än varmt, religiös och aktiv i en frikyrkoförsamling. Hon ser inte med blida ögon på sin dotters pojkvän. Ann-Marie tycker att han borde vara troende, och hon misstänker att han har vad hon kallar ”smutsiga tankar”. Linas pappa, Jan-Erik, har däremot fullt förtroende för att Kasper ska ta väl hand om Lina. Lina själv är uppvuxen med mammans tro och lojal mot den, åtminstone till stora delar, ganska långt in i handlingen.

Ett rött öga ser dig

Kasper var med och enda vittne när han storasyster Sandra drunknade när syskonen var barn. Romanen inleds med ett kapitel där den sexåriga Kasper vaknar skrämd och nedkissad i sin säng. Mamma kommer in och byter lakan. Hon tröstar och hon är inte arg. Hon frågar om Kasper har ledsamt efter Sandra (systern). Det har han, men på barns vis på ett sätt som inte kan förklaras. Det närmaste han kommer är orden ”Jag vill int dö”, när han blir rädd att bli lämnad ensam i rummet, prisgiven åt ett rött ondskefullt öga, en liten röd signallampa. Det knappnålsstora lampögat följer Kasper och läsaren som ett ledmotiv genom boken. Lampan ser allt, den tittar på en ovanifrån, den är oförklarligt skrämmande, och frågan är varför man är rädd för en signallampa i en TV-mast? Det röda ögat fungerar som ett känslominne. När Kasper ser lampan eller minns den, triggas hans ångest på ett oförklarligt sätt. Känslan kopplas på i samma ögonblick som lampan tänds.

Trots titeln på boken, Se till mig som liten är, är det inte en bra sak i den här berättelsen att vara sedd. Kasper och Lina har inte problem med bekräftelse. Det är inte Gud som är problemet, utan allt kring tron. Eller egentligen: vad romanpersonerna tror om tron.

Omsorg och skuld

Ungdomarna är helt förmögna att ta hand om varandra – det blir värre när det kommer till dem själva. De kan reda ut konflikter och efter en del missförstånd klarnar det att de kan respektera den andras lite annorlunda värderingar och förhållningssätt. Det är när man kommer in på skulden, befogad eller inte, som man skjutsas ut på djupa vatten – och det går med fart.

Och det är här som jag kommer att tänka på Pleppo Toy. Skulden, mobbningen, det förvridna i en del vuxnas förhållningssätt till barn, allt detta finns nämligen här i Se till mig som liten är, men här är det blodig verklighet, medan det var på skoj i radioprogrammen. I det blodiga och i hur det förflutna kan förfölja en och föräldrars inflytande på sina barn, liknar romanen en thriller. Det tröttsamma sättet att väva in olika handlingar, spår och personer som ofta förekommer i deckare, slipper man här. I Korkea-ahos bok är det romanens dramaturgi som är förhärskande, inte thrillerns.

Nära eller frånvarande?

Ibland kan man med fog fråga sig vad som är värre, att en förälder är närvarande eller frånvarande? Frågan blir särskilt plågsam om både barn och föräldrar behöver och älskar varandra, så som det är med Lina och hennes mamma. Kasper lider av skulden över sin systers drunkningsdöd, Linas mamma av skulden över ett sent missfall.

Del II i boken, ”Ett oförsonligt öga”, inleds med versen:

Fader vår
Som ser från himmelen
Utpeka för oss våra skulder
Såsom ock vi anklaga dem som skyldiga äro
I ögats, hamrarnas och den kvävande känslans namn.
Amen

Ingen i berättelsen belastar de andra öppet för vad som hänt, med de skäms och de vränger sina tillkortakommanden på andra. Utan att förstå vad de gör med sig själva och med varandra. Den svalkande isbiten i den här puttrande dekokten är Porno, eller Aki som han också kallas, Kaspers arbetskamrat i lagret som kom till trakten från mellersta Finland som tonåring. Han står utanför alla relationer. Han tar aldrig ställning, men ger ett par goda råd när Kasper misstror Lina. Han är också den som låter Korkea-aho lysa som dialogförfattare, lite torr, saklig, men en som tar steget framåt när det behövs.

Olika bevekelsegrunder

I dialogen kommer det dubbelbottnade ofta fram, att man vet (eller anar) också när man inte vet. Att man förstår, men vägrar ta till sig vad man hör. Kasper inser en hel del som han inte kan ta till sig. För om han gjorde det, skulle han vara tvungen att handla mot sin känsla. Och det gör man inte. Människan är inte rationell, men det betyder inte att hon är ondsint eller stolligt naiv.

Därför har Kasper ångest. Han har ångest för att han har bandmask, för att Lina har det svårt, för att han emellanåt misstror hennes respekt för honom, för att han minns en mobbningsepisod där han inte spelade en särskilt hedersam roll, för att han är orolig för Lina och Ann-Marie, för att Lina ska börja likna sin mamma. Men framförallt har han ångest för att han känner på sig vart det bär, men han kan inte ändra riktningen i handlingen.

Om ungdomen, för unga och vuxna

Se till mig som liten är är en fin ungdomsskildring. I likhet med t.ex. Emma Juslins och Kira Nalins böcker lämpar de sig utmärkt väl som ungdomsläsning, trots att de inte är ”ungdomsböcker” i vedertagen mening. Man kan rekommendera romanen för alla dem som funderar över hur det är att bli man, eller som själva befinner sig i den fasen. Boken kan återkalla den vuxna läsaren till verkligheten, det var inte så roligt och lättsamt att vara ung. Den fungerar säkert fint som inkörsport till läsning, handlingen och dialogen har ett fint flyt. Se till mig som liten är är lätt att läsa trots att den inte handlar om lätta saker.