Trollet i mitt bröst, En cancerdagbok

I dagboksform beskriver Sabine Forsblom detaljerat om hur ”trollet” gradvis ökar sin verksamhet i bröstet. För läsaren blir det en gripande upplevelse att ta del av författarens sjukdom och de känslor sjukdomen väcker.

Sabine Forsbloms nya bok Trollet i mitt bröst, med undertiteln En cancerdagbok, innehåller dagboksanteckningar från oktober 2018

till juli 2019. Efter debuten 2004 med romanen Maskrosguden utgav Sabine Forsblom (f. 1961) Maskrosgudens barn (2015), nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris och Betinkan 2018.

I den nu aktuella dagboken beskriver Sabine Forsblom ingående och detaljerat hur ”trollet” gradvis ökar sin verksamhet i bröstet, hur hon går på mammografi och får veta att cancern är aggressiv vilket leder till att hon vill trösta sig genom att föra dagboksanteckningar. ”Jag bestämmer mig för att skriva ner det jag upplever nu. Jag vill dokumentera det, få utlopp för tankar och känslor, se orden framför mig på skärmen. Som vilken text som helst.”

Trollets utsände på axeln

Sabine Forsblom vill distansera sig från cancern, hon vill så gärna leva normalt och kallar därför sjukdomen för trollet.

Mötena med vänner och journalistkollegor ger tröst och lugn även om ”trollet” skapar växlande smärtor.

Dagboksanteckningarna består, förutom beskrivningen av ”trollets” agerande, av naturiakttagelser och nostalgiska tillbakablickar på det förflutna, av minnen och möten med kära vänner. Känslorna växlar från hoppfullhet till pessimism. Mötena med vänner och journalistkollegor ger tröst och lugn även om ”trollet” skapar växlande smärtor. Men Forsblom sörjer även över att ”det roliga livet med bokmässor och framträdanden är borta”.

Samtidigt finns här ett galghumoristiskt drag i beskrivningarna av ”trollets” verksamhet: ”Jag upprepar och upprepar för mig själv: Jag är frisk överallt utom i bröstet, trollet har inte spritt sig till andra delar av kroppen. Om och om igen upprepar jag samma sak för att hålla undergångstankarna stången. Ändå sitter trollets utsände på min axel och viskar samtidigt att små, små ansamlingar kan finnas över hela kroppen”.

Sensibel närvaro

Eftersom Sabine Forsblom bor i Borgå måste hon sedan cellgiftsbehandlingarna tagit vid börja åka på tröttsamma resor till sjukhusbesöken i Helsingfors. Emellanåt känner hon sig normal och gläds över en fin recension av översättningen av sin bok Betinkan till finska i kulturtidskriften Parnasso. Efter operationen och cellbehandlingen samt strålningen upplever författaren en seg livskänsla och önskar inget annat än att få leva normalt. Det är tufft och modigt av Sabine Forsblom att genom sina dagboksanteckningar berätta om sin cancersjukdom. Texten löper smidigt och skapar en sensibel närvarokänsla genom författarens stämningsmättade iakttagelser och omväxlande resonemang. För läsaren blir det en stark, gripande upplevelse att ta del av författarens sjukdom och dess olika skeden i fråga om de talrika cellgiftsbehandlingarna och de känslor sjukdomen väcker.