Kjell Westö (f. 1961) har numera blivit något av den finlandssvenska litteraturens samhällskritiska samvete, inte minst efter de episka romansatsningarna Drakarna över Helsingfors (1996) och Vådan av att vara Skrake (2000) som via familjeliv och vardagsmiljöer speglat samhälls- och strukturomvandlingen i Finland under de senaste årtiondena. Den likaså samhällsreflekterande romanen Lang (2002) tar för sin del i mera stram form upp starka känslor och handlingar via en kärleks- och brottshistoria. Dessutom finns det hos Westö inbyggt viktiga frågor om det etiska ansvaret i dagens värld.

Helsingforsbilder

Redan i sina tidigare böcker, novellsamlingarna Utslag och andra noveller (1989) och Fallet Bruus (1992) utvecklade Westö en vardagsnära, intimt komprimerad prosastil och skapade autentiska Helsingforsbilder. Ur dessa två samlingar ingår sju noveller i den nu aktuella urvalsvolymen Lugna favoriter inklusive tre nyskrivna berättelser och ”Ackermans berättelse” som tidigare ingått i tidskriften Kontur (1992).

I Lugna favoriter har Westö, som han säger i sitt förord, något förkortat vissa noveller, bland annat den långa berättelsen ”Melba, Mallinen och jag” som tilldrar sig i förortsmiljö. Här blickar Westö lätt ironiskt, humoristiskt men också klarsynt bakåt på de olika slag av lidanden som 1970-talets skolår innebar – inte minst om man var finlandssvensk och råkade ut för tuffa gäng som inte gillade den språkliga minoriteten. Samtidigt blir novellen en tidsresa bakåt till då gällande miljöer och kulturkoder.

Berättelser från männens liv

Det finns mycket av både vemod och pessimism i Westös noveller som mestadels tar avstamp i männens liv antingen det är fråga om ungdomar eller medelålders män som lunkar omkring i vardagen, gör enkla saker, sportar och utvecklar ”typiskt” manliga fantasibilder. Ofta är Westös personer också förlorare. Då Westö dessutom oftast också skapar perspektivförskjutningar och blickar tillbaka på en fysiskt mycket påtaglig miljö blir det förflutna lätt en markör för ett nostalgiskt och bokstavligt förlorat liv.

Westö kartlägger både den inre och yttre miljön hos människan. Det här gäller till exempel för en av de nyskrivna novellerna ”Domaren” där fotboll blir ett viktigt symbolelement i relationsspelet mellan människorna. I titelberättelsen lyckas Kjell Westö mycket satiriskt återge den ultramoderna, fräna jargongen hos en söndrig familj. Novellen ”1968” är åter ett raljerande tillbakablickande på det isolationistiska förortslivet med de splitternya husen som är ”tio våningar höga och ligger nakna och skinande vita uppe på en klippa, de ligger som på en bricka men samtidigt i sin egen värld”.

Dela artikeln: