Älska, det är allt! George Sand i liv och dikt

Författarbiografin som bäst ger en ovärderlig fördjupning av författarens produktion. Mytomspunna, legendariska författare fascinerar – verkligheten tenderar överträffa fiktionen. Aurore Dupin som tog pseudonymen George Sand – författare till en omfattande litterär produktion – uppfyller alla förväntningar i den vägen. Litteraturhistorikern Lena Kåreland bekräftar myten George Sand (1804-1876) och tecknar ett gediget författarporträtt med välavvägd balans mellan privatliv och litterär produktion.

George Sands liv med många spännande kärleksrelationer, bland andra den lungsvaga kompositören Frédéric Chopin var hennes älskare och paret bodde en tid i Valldemosa där Chopin komponerade droppregnspreludiet, är intressant och överraskande i en mansdominerad tidsepok med snäva ramar för kvinnorollen. Inte undra på att George Sand som upptäckte Paris som ung klädd i manskostym betytt mycket för kvinnosaksrörelsen.

Två samhällsklasser

Sands självbiografi, Histoire de ma vie analyserar och skärskådar Kåreland ingående. Sand väljer att fiktionalisera sitt liv och omforma det efter eget godtycke, men jaget sätts in i en större kontext. Här skrivs också medmänniskornas biografi. Genom att ändra på brevcitat förskönas bilden av fadern, dottern vill hjälteförklara honom. Kåreland placerar självbiografins bild av fadersrelationen in i världslitteraturens välkända tema, sökandet efter fadern. Att Sand fäster stor vikt vid sin relation till modern och att modersrelationen ses ha betydelse för alla andra relationer uppfattar biografen som ett för sin tid modernt drag. Som vi vet lanserade Freud sedermera samma teori.

Bilden av George Sands mor är däremot inte förskönad utan visar upp en ställvis tyrannisk och sarkastisk kvinna som speciellt för tonårsdottern är svår att ha att göra med. Det är en nyckfull och manipulativ person som Sand beskriver: ”listig som en räv och samtidigt naiv som ett barn”.

Vilken litterär inspiration hittas då i Sands tidiga år? Barndomens läsning framstår i ett gyllene skimmer. Folksagorna läste modern högt, medan tonåringen sträckläste och tog till sitt hjärta den naturälskande Jean-Jaques Rousseaus roman Émile. Med Rousseau delade hon avskyn för förkonstling och konventioner. Även hennes föräldrar ställde sig över konventioner. Början till författarskapet, skapandet av egna världar, hittar Kåreland i flickan Aurores uppdiktade gud som ägnades romantisk dyrkan. Hennes gud Corambé var inte samma gud som definieras av katolicismens trångsynta doktriner. Gudstron gav stöd för hennes tro på framsteg och utveckling.

Här är det ett kvinnligt jag som etablerar sig i offentligheten och försörjer sig på sin penna

Självbiografin belyser även det kulturella och ideologiska klimatet under Sands samtid. Kåreland skriver att självbiografins jag förvandlas till ett universellt vi, över klass- och religionsgränserna, George Sand blir en av många i enlighet med de utopiska socialister som hon beundrade. Här är det ett kvinnligt jag som etablerar sig i offentligheten, försörjer sig på sin penna, och skapar sig ett självständigt liv i en tid när de flesta kvinnor är beroende av män för sin existens. Orsaken hittas i hennes sociala bakgrund och undervisning. Kritisk till det rådande flickidealet var hon, en enfant terrible, redan då. I självbiografin poängteras hur viktigt det är att flickor ska få studera sig till kunskap.

Det sociala patos som också finns i Sands romaner genomsyrar självbiografin och kan ha sitt ursprung i att föräldrarna representerade både aristokratin, via fadern, och arbetarklassen via modern. Hon uppmanar hantverkarna och bönderna att skriva sin historia, från gräsrotsnivå, ”alla ni som har förstått ert liv och utforskat ert hjärta”. Således omfattar hon som den föregångare hon är sloganen ”Gräv där du står!”. Sand anser att det sanna och äkta livet levs i de lägre samhällsklasserna, ju högre upp i samhällsklasserna livet levs desto mer är det fråga om ett förtvinat liv.

Folkfostraren Sand

Intressant är att läsa om hur Sands litterära produktion placerar sig i den franska litteraturhistorien. Romanen som litterär genre etablerade sig på 1800-talet och George Sand hör till de stora franska berättarna tillsammans med Hugo, Balzac och Flaubert. Om Flaubert var elitistisk var Sand folkfostraren som nådde den breda publiken, medan Balzac vill förmedla kunskap om filosofi, medicin och naturvetenskap. Trots sin samtida popularitet och mångsidiga produktion brukar litteraturhistorikerna ändå ofta ägna George Sands manliga författarkollegor större utrymme. Just därför är Kårelands Sand-biografi en viktig pusselbit i litteraturhistorien tillgänglig på svenska.

1800-talets litterära Frankrike känns igen på konflikten mellan de akademiska författarna och de populära. Från och med 1830-talet fick även litteraturkritiken mer utrymme. Sands stora populära produktion, som av många biografer läses som bearbetningar av författarens eget liv med en traumatisk barndom, fördömdes förstås av den katolska pressen. De tidiga romanerna som anses som de bästa handlar om problem i familjen, incest och övergrepp. Barnet utan familj, oäktingen, är ett återkommande tema i romanerna där starka, viljestarka kvinnor fungerar som rollmodeller för mannen. Med romanerna om självständiga kvinnor med ett eget kärleksliv ingick hon i kulturrevolutionen i samband med julirevolutionen år 1830.

Barnet utan familj, oäktingen, är ett återkommande tema i romanerna

På 1840-talet skrev Sand om landsbygdens fattiga vilket var banbrytande i fransk litteratur. Kåreland som ägnat många år av forskning i Sands liv och produktion, skriver att det vilar en pastoral stämning över den idealiserade bilden av den lille bondpojken med lammet över sin axel där han går i plogfåran med sin far framför oxarna i hembygdsskildringen La Mare au diable (i svensk översättning Djävulskärret). Författarens intention med idealiseringen var att väcka sympati för de lägre samhällsklasserna hos de högre för att de skulle förbättra deras livsvillkor. Idealiseringen kombineras med att hon uppfattade bönderna som barn.

Sand fick vara med om vändpunkten i den litterära utvecklingen 1848 när tidningsföljetongerna fick mer utrymme. George Sand, som hörde till de första yrkesförfattarna som kunde försörja sin familj på sitt författarskap, publicerade alltid först sina romaner som följetonger, vilket drygade ut inkomsten. Trots sitt regelbundna arbete och sin snabbhet som möjliggjorde en stor populär produktion sökte hon nya vägar att nå publiken och kom även att skriva för teatern som hon ansåg vara ett revolutionärt medium. På tio år skrev hon mer än tjugo pjäser, dock utan större publikframgång.

Intresseväckande är även biografins illustrationer, både tecknade och fotografier av George Sand i olika åldrar, som vuxen ofta avporträtterad rökande. Här finns en teckning av den unga George som iklädd manskostym och hög hatt och spatserkäpp är på promenad med älskaren Jules Sandeau i Paris. I bakgrunden vänder andra herrar på huvudet vid åsynen av det originella paret. Teckningen av Chopin i profil böjd över sin komposition är gjord av Sand. Fotografiet av George Sands hem på landsbygden i Nohant, som varit farmoderns hem, visar en stor välskött gård i ett vackert landskap. Biografin berättar om hur Sand vid sidan av författarskapet ledde arbetet på gården.

Kärleksdrama

I kapitlet ”Brevens George Sand” står att läsa om breven till älskarna men även om diskussionerna med förläggarna om romanernas försäljningsvillkor och hennes korrespondens med Flaubert om den realism i litteraturen som han förespråkade. Enligt Sand blir läsarna nedstämda av realismen medan hennes idealism och moral ger läsaren tröst och undervisning. Med tiden närmade sig Sands romaner dock realismen. Typiskt för Sand var att ständigt förnya sig och tänja på genregränserna. Manuskriptgenomläsning visar att hon ofta ändrade i texten.

Typiskt för Sand var att ständigt förnya sig och tänja på genregränserna

George Sand har inte bara gått till eftervärlden tack vare sin stora produktion. Hon hann också med ett rikt privatliv, många nära vänskapsrelationer och rollen som tvåbarnsmor. Kärlekshistorien mellan författarna Sand och Alfred de Musset 1832-1834 är adertonhundratalets stora kärleksdrama. Passionen gav stoff för Sands roman Elle et lui som långt bygger på breven mellan henne och Musset. Dramat fick sin upplösning i Venedig där Musset insjuknat och följeslagaren Sand förälskar sig i dennes läkare. I efterföljande brev lever kärleken fortfarande. Romanen om Thérèse och Laurent är en berättelse om förlorad kärlek. Musset skrev även han om relationen, och skandalen vid utgivningen gav upphov till diskussioner som vi känner igen från vår tid, när läsarna upprörs över biografiska fakta som de läser in i fiktionen.