Tregångare

Mohamed Omar, född 1976, har en iransk-svensk-kenyansk bakgrund. Han har bott i Kenya, Iran och nu i Uppsala.Debutsamlingen Tregångare kopplar dagsaktuella teman till
Orientens mytologi, demaskerar ironiskt nuet och provocerar fram kritiska synpunkter på all slags skenheligheter och ingrodda, förutfattade uppfattningar om ”det eller de andra”. Han gör detta oberoende om det är fråga om det specifikt svenska, det specifikt iranska, religionen eller andra existentiella frågor. Så sker i dikten ”Han gick ut ur staden”:

”Den spöklike arbetaren/ som blev dövstum/ och lämnade fabriken i Boländerna/ för vandrandet// hittade den. / En elfenbensvit statyett,/ kanske från Sumer,/ begravd i sanden/ nära ruinerna efter förorterna.// Ögonen var djupare / än öknarna som breder ut sig utanför staden/ och ännu rörde/ sig hantverkarens händer/ i hennes kropp och/
håret växte svart ännu i döden.// Han har äntligen funnit platsen/ som bara kan hittas/ av den som går vilse.”

Att generera nya infallsvinklar

Mohamed Omar har med sitt ”tregångarperspektiv” på ett spännande sätt lyckats dekonstruera sin omgivning och sitt jag, sin relation till omgivningen-jaget, och sin uppfattning av sin jag- och omgivningsrelation. Det här leder till nya,kreativa infallsvinklar, associationer och reflexioner, kulturkrockar och ironiska kommentarer:

”Av en slump zappar jag fram/ dokumentären om Akram, kathak-dansare från London./ I pannan två vita streck/ rakad skalle/ och pösiga dervischbyxor./ Han illustrerar berättelser ur Mahabarata./ Ormen, fadern, modern,/ fienden, Vishnu och dåren./ Den upphöjde och den förnedrade.”

Det speciella med Mohamed Omars diktsamling är det distanserade och distanserande jagets paradoxartade iakttagelser och reflektioner som både parodierar innehållet och är allvarligt ställningstagande. Mohamed Omar är metaforiskt humoristisk, sarkastisk och självironisk i sin lyriska direkthet och innehållsliga förtätning.