Testamente

”Perspektiven och rösterna – det finska Tornedalen – som befolkar min roman får sällan utrymme eller synliggörs inom litteraturen eller filmen, i alla fall inte på djupet och ofta är det stereotypt. Därför var jag tvungen att göra det själv.  Det är ingen annan som gör, eller har gjort det”.

Så sade författaren till Testamente, Nina Wähä i oktober då jag intervjuade henne på en bibliotekskonferens om nationella minoriteter.

En dysfunktionell familj som heter Toimi

Testamente är ett 400 sidors storslaget och myllrande familjeepos som kretsar kring en trakt, en plats, och naturligtvis finns det hemligheter och minnen som inte låter sig tigas ihjäl. Berättelsen kretsar kring familjen Toimi i byn Aapajärvi.

Det är Finland, det är 1980-tal, fattigt och eländigt

Det är Finland, det är 1980-tal, fattigt och eländigt, det är krigstrauman och snåriga relationer, det är matriarker och det är patriarker. Måhända verkar det vid en första anblick en smula ”vi har läst om det förut och klyschor” – men icke!

Vad Wähä gör är något helt unikt i svensk samtidsprosa – för mig är det helt ofattbart att hon inte kammade hem Augustpriset. Med säker hand tar Wähä oss läsare i hand och voilá! Mästerligt får hon oss att lära känna med varenda medlem av den kantstötta, galna och samtidigt och otroligt frodiga familjen Toimi.

Rakt på sak, och så är det med den saken!

”Toimi är ett lustigt namn på en familj. Om betydelsen gått dig förbi så betyder det ’fungerande’”, förklarar Wähä denna dysfunktionella familj. Inget trams och inga krumbukter. Rakt på sak, och så är det med den saken.

Vi stiftar bekantskap med tolv syskon i olika åldrar (fjorton om man räknar de två som har dött), en tyranniserande far och en mor som vägrar tiga still mer. Wähä vågar och förmår gå på djupet, gå nära och där det bränner i var och en av personerna. Det skapar en närhet men visar också smärtsamt hur livet far fram, väcker frågor om skuld och arvsynd.

Börja om – är det möjligt?

Är det möjligt att ”börja om”, att välja sitt liv fullt ut?

Det handlar om hemlängtan och bortlängtan. Fadern Pentti är som ett aggressivt mörkt nav kring vilken resten av familjen ständigt  förhåller sig och tassar. Han är emellanåt direkt livsfarlig med sitt despotiska sätt att kontrollera familjen, men också han har sina skäl och sin historia. Modern som har stannat så länge i detta. En kuvad kvinna som reser sig, som säger nej och som hittar sin sexualitet, sitt hem, sin plats. Och så kärleken! Det är ett varsamt, älskat och så otroligt innerligt  porträtt av en kvinna, en mor, en älskarinna, en flicka och framförallt människa.

Mest utrymme får äldsta systern Annie, hemvänderska

Så har vi då denna syskonskara med alla heliga och oheliga allianser. Mest utrymme får äldsta systern Annie, hemvänderska och gravid. Genom henne slingar vi in och ut genom de övriga syskonen för att plötsligt zooma in på de andra.

Det skapar ett kollektiv och det blir tydligt att det är hela familjen med allt sitt trassel, all sin kärlek och allt sitt hat, som är den egentliga huvudpersonen.

Mordet, har det skett, eller är det en skröna?

Testamente är också en mordhistoria – vilka historier är INTE det, egentligen? Men naturligtvis Så mycket mer. Det är ett mord som jag glömmer bort, sker det, har det skett, är det en skröna?

Istället blir det en fresk över Finlands 1900-talshistoria, en berättelse om det sociala arvet, om lantbruk och en moderns varma famn. Framför allt visar Wähä att varje människa är ett outgrundligt universum. Och att vi ska vara rädda om människorna. Ensam är aldrig stark, utan bara ensam.

Där det händer

Som ni förstår så blev jag uppslukad av denna värld Wähä skriver fram. Det tycks mig som läsare att hon har förbaskat roligt då hon skriver och det flödar fram. Oerhört skönt då så många författare verkar våndas och plågas över uteblivna ord och berättelser. Skrivkamp som känns lätt manerisk.

Nåväl! Inte här inte. Här är det lustfyllt, vilt och rappt. En sällsynt blandning av högt och lågt. Svunnen tid samsas med moderna uttryck. Allt med samma stringens och med ett språk som jag vill insupa, svepas med av, stanna i.

Tag och läs!

Jag kan inte annat än sälla mig till hyllningskörerna av Nina Wähäs roman! Åk med Nina till Aapajärvi! Där väntar familjen Toimi och där i byn händer både det ena och det andra. Där händer garagebränder och älskog. Där händer anklagelser, uppgörelser, livet, döden och allt däremellan. Testamente är en familjeroman som inte liknar något annat. Tag och läs!