Trias

Paul von Martens, som debuterade 1977 med prosaboken Mannen som byggde en båt, har genom årtiondena utvecklat ett författarskap där problemkomplexet om livsfrågor inplanterats i antingen vardagliga miljöer eller omgivningar med en stark andlig laddning, så som i Visa mig stjärnan (1985) där klostret på berget Atos bildar bakgrunden för huvudpersonens existentiella sökande.

I den lilla volymen Trias, som syftar på Treenigheten, Fadern, Sonen och Den helige Ande, samtalar Paul von Martens dels med Gregorius av Nazians, Anders von Rejpelt och Hagar Olsson. Men han noterar att man kan leta efter tillvarons hjärta i olika slags meditationer, såsom i Tarkovskijs film om Rublev, erinrar sig Joseph Brodskys uttalande att en författare som inte inser att mänskligheten lider av en obotlig inneboende ondska inte kan vara stor. Således är den som inte inser människans ondska inte intresserad av sanningen.

Paul von Martens utgångspunkt i sitt resonemang både kring det onda och Treenigheten är filioque-problematiken och den grekisk-ortodoxa kyrkans syn på att Anden enbart utgår från Fadern. Med denna tanke i bakfickan söker von Martens, med hänvisning bland annat till den amerikanske författaren E. L. Doctorows roman City of God, en Gud bortom de heliga skrifterna, profeterna, de fromma samfundens traditioner. Astronomer och kosmologer öppnar en ny väg men även den vägen för till ’en urupplevelse, till ett Genesis som inte är långt från Bibelns första ord.’

Paul von Martens försöker härmed också hitta fram till förklaringar på universums lagar, tidsbegreppet, det ändliga och gränslösa. Däremot förklarar mystiker att det ingenting finns att hämta i avgrunden eller i himlen, att det som söks finns betydligt närmare. Då blir Den helige Ande föreningslänken mellan människan och Gud och denna länk skall man finna inom sig själv.

Paul von Martens på många sätt viktiga, relevanta resonemang rör sig i denna volym, liksom i hans tidigare bok Post Illa (2000), på ett mångsidigt plan. Och dessa små debattböcker, där komplicerade religiösa, etiska frågor visserligen på ett enkelt, populariserat sätt ställs in i nya sammanhang, får en betydligt större stringens än de strukturellt löst hopfogade romanerna.