till dig som saknas. Noveller

Efter två romaner är Peter Sandström nu tillbaka som novellist. Novellen är en form, som lämpar sig utmärkt för honom. Jag har alltid uppskattat Peter Sandströms författarskap och berörts starkt av hans texter. Det är därför med glädje jag märker att mycket av det jag uppskattat också finns kvar i novellsamlingen till dig som saknas, men utvecklat, varierat och kanske ännu mera berörande än tidigare.

Kvar finns greppet att använda det egna namnet ”Peter Sandström” i olika varianter i rent fiktiva sammanhang. Likheterna mellan de fiktiva personerna och författaren är påfallande, men de är ändå inte identiska. Läsaren lockas att se författaren i texten, och kanske han finns där, men åtminstone inte öppet omaskerad. Att använda sig av det egna namnet ger en känsla av autenticitet, men det är en synvilla.

Läsaren lockas att se författaren i texten, och kanske han finns där, men inte omaskerad

Det är som om verkligheten vridits, skruvats en aning, som om texten hoppat en bit ut ur verkligheten och landat på ett spår nära intill. I en av novellerna hänvisas läsaren till sidan tolv i ”Peter Sandströms” bok Syster måne där några rader, betydelsefulla för texten, finns. Men, det är inte i den här verkligheten, eller i Peter Sandströms bok med samma titel man kan finna texten.

Polerna Nykarleby – Åbo

Liksom tidigare glider Sandström geografiskt och kulturellt mellan polerna Nykarleby och Åbo. Det här sker också språkligt, såväl i dialogen, där han ofta använder sig av dialekt, som i metaforerna, som han skickligt får att skapa olika stämningar. Speciellt den agrara landsbygdskulturen, med dess nedärvda värderingar och småstadsmentalitetens instängdhet är han en mästare på att gestalta. Det är en demografisk, kulturell, men också klassmässig rörelse mellan dessa poler. I det här sammanhanget kommer Sandström också in på sitt huvudtema genom hela författarskapet, ”manlighetens mysterium”. Speciellt i romanerna har Sandström borrat sig djupt in i manlighetens hårda skorpa. Mannen i hans böcker har alltid varit en kommunikationsimpotent våldsmaskin och manligheten har närmast definierats av förmågan att döda. Böckerna har innehållit grymma skildringar av mannen in action.

Allt detta finns också med i till dig som saknas, men tonen har förändrats. Den nästan skräckfyllda fascinationen för mannen, som våldsmaskin, har alltid varit avståndsstagande. I den nya novellsamlingen är det inte avståndstagandet som dominerar, utan snarare viljan att förstå och förlåta mannen som människa. Det är synd om människan, skrev redan Strindberg och jag tror att Sandström håller med om det.

Uniformerna som är för stora

Det är inte längre manlighetens manifestationer författaren skildrar i sina noveller. Sandström försöker nu snarare belysa dem som krälar fram i manlighetens skugga och dem som inte lyckas bära upp sina allt för stora uniformer. I en av bokens texter möter vi t.ex. krigsveteranen, som vill be ryssarna om förlåtelse, för den sorg han åstadkom i kriget, i en annan novell slakteriarbetaren, som bara klarar av att äta konserver och som slutligen dör på en parkbänk, omringad av glupska kråkor. Det nedlagda slakteriet finns också med i andra noveller och man kan tolka det som en manlighetsfabrik. På slakteriet, liksom i kriget, producerades män. Man arbetade, man dödade, man avskedades och dog, för att lämna plats åt nya män. I bokens första novell, blir Peter, innan han avreser från Nykarleby, stämplad med slakteriets köttstämpel. Han är kött, han är man, han är utbytbar som ett kreatur, eller som hundarna i en annan novell.

Jag tänkte att det förmodligen var följande hund, eller sen följande, men att det egentligen inte betydde nånting vilken hund som levde eller vilken som var död, bara det fanns en hund som var kedjad på gården och uppfyllde rollen som hund.

Petrus släpper i denna novell loss hunden, men en hund är ändå en hund och en man ändå en man, även om han släpps fri, eller friställs.

Man kan också se mannen som slaktboskap, som ett offer

Det är alltså inte enbart i egenskap av slaktare mannen finns i slakteriet. Man kan också se honom som slaktboskap, som ett offer, som manlighetsfabrikens råvara.

… jag kunde ha varit en kropp på en av krokarna inne i köttkontrollen, kvarlevorna av ett kreatur som dödats och flåtts och kontrollerats och nu väntade på kontrollörens sista handling, en blå stämpel med ortens namn, som tecken på var kreaturet hade vuxit upp och götts och slaktats och godkänts som människoföda. Inre filé, yttre filé, soppkött.

Uppbrott från manligheten

Männen i Sandströms noveller är på flykt från sin bakgrund, från sin manlighet, från sig själva. Ibland är flykten till synes så odramatisk, som en flytt till studiestaden Åbo, i värsta fall en flykt via självmord in i en tomhet, befriad från skuld. Flykten kan också handla om att klä av sig sin manlighet och återvända som kvinna, eller i bästa fall göra något så ovanligt som att vårda sin mor.

Men, uppbrottet från manligheten kan också få närmast mytologiska former, åtminstone om man tolkar korsfästelsen i novellen ”Det finns ingen synonym till kusin”, som en uppgörelse med en mytisk, agrar fruktbarhetskult och dyrkandet av guden ”Vahva”, den starke.

till dig som saknas är en berörande, men också störande bok. De frågeställningar och de känslor den väcker är inte alltid så angenäma. Det är en samling noveller om de sårade männen; sårade i kriget, sårade i livet, sårade i sin barndom. Män som håller sina varade sår öppna, som mörka, förgiftade källor. Det är en kärlekslös värld, där männen är oförmögna att ge, eller ta emot, kärlek. De har inte ens ett språk att uttrycka det på.

… jag borde ha viskat saker i hennes öra, ord av ömhet, men det jag förmådde mig att säga var utan klang. Det var bokstäver sammanfogade till ord, helt enkelt, uttalade med ett lika magert mått av känsla som när man beställer tvåhundra gram fläsk över disk i butiken vid torget…

De saknade

till dig som saknas är samlingens dedikationslika titel. Vem är det då som saknas? De som saknas är de döda, naturligtvis. Det finns många döda i boken, likaså flera begravningar. Till de saknade hör även fäderna, frånvarande även i sin närvaro, då de ändå är oförmögna att kommunicera kärlek och närhet. Saknade är också de som aldrig fick chansen att finna glädje, dolda i skuggan av en ångestskapande manlighet. Det är väl till dem Sandström dedikerar sina noveller.

Saknade är också de som lever dolda i skuggan av en ångestskapande manlighet

Orden ”till dig som saknas” och några rader till är det enda som levt kvar av ”Peter Sandströms” författarskap. De fortlever lösryckta ur sin kontext i ett antal dödsannonser. Lyckligtvis är det den fiktiva Sandström som drabbats av denna ödets ironi. Jag hoppas verkligen att den Peter Sandström som lever på denna sida fiktionsgränsen inte glöms bort så snart. Hans böcker är värda ett bättre öde. Å andra sidan kan man också tänka sig att det inte finns en större ära för en författare än att orden får en sådan betydelse, att de får liv även i dödens närhet och kanske till och med erbjuda en gnutta tröst. Vårt behov av tröst är ju oändligt, som redan Stig Dagerman skrev och även hans ord kan man ibland se i någon dödsannons.