Monrepos. Ludwig Heinrich Nicolay och hans värld i 1700-talets ryska Finland

Det var år 1788 som Ludwig Heinrich Nicolay (1737-1820), det ryska tronföljarparets, Paul Petrovitjs och Maria Feodorovnas kabinettssekreterare och ekonomiförvaltare, skaffade sig Monrepos invid Viborg. Nicolay, som var intresserad av upplysningstidens idéer, gjorde Monrepos till ett ställe som återspeglade de samtida kulturidealen och hans egen världsåskådning.

Parken skapades i enlighet med den dåtida lätt romantiska trädgårdsarkitekturens mönster. Byggnaden fylldes med konst och böcker för att avspegla miljöerna i S:t Petersburg. Nu är allt detta, som i tiden var en sevärdhet, mer eller mindre förstört.

Rainer Knapas, som är forskare vid Svenska Litteratursällskapet, har gjort en unik kulturgärning. I volymen Monrepos. Ludwig Heinrich Nicolay och hans värld i 1700-talets ryska Finland har Rainer Knapas skapat ett spännande, historiskt mångbottnat porträtt av den här filosofi- och kulturintresserade hovmannen och hans samtid.

Boken är indelad i nio kapitel som på olika sätt belyser Monrepos, dess människor, dåtida kulturella impulser och tänkesätt. I det första avsnittet får man följa med hur hovherren, med tysk härkomst, flyttar från Strasbourg till S:t Petersburg. Så blir det småningom flyttning till Monrepos där trädgården anläggs. Byggnaderna presenteras och man får en inblick i konstsamlingarna och biblioteket, likaså i Nicolays musikaliska landskap och hans egna skriftliga alster, allt från brev till episteldikter och berättelser.

Efter en noggrann genomgång av alla de impulser inom europeisk kultur som präglade Nicolays livssyn når Knapas fram till den parkfilosofi och parkestetik som kännetecknar hela Monrepos-anläggningen. Det handlar nämligen om trädgårdskonst som, enligt Knapas tolkningar, utformas på en filosofisk grund – inklusive begrepp från natur- och samhällsuppfattningar: ”Den illustrerade en ny syn på människan, på det naturliga och det gudomliga och på konstens möjligheter att forma tillvaron och dess gränser.”

Det föregående århundradets tuktade trädgårdskonst hade utgått från ett geometriskt, symmetriskt tänkande som återspeglade ett rationellt systembygge, en kosmologi utlagd på marken. Monrepos blev ett exempel på sin tids romantiska trädgårdskonst där både det tuktade, det exalterade och det symboliska får plats.

Rainer Knapas har på ett mycket fascinerande, levandegörande och intellektuellt inspirerande sätt kombinerat historiska fakta och dokument med ett reflekterande plan som illustrerar de dåtida kulturella diskurserna och ger en djup inblick i denna svunna tid.