Stalinhusen

Den tyska författaren Ricarda Junge (f. 1979 i Wiesbaden), som debuterade 2003 med Silberfaden (Silvertråd), kom 2010 ut med en suggestiv roman Die komische Frau om märkliga upplevelser i ett Stalinhus i Berlin på 2000-talet. Romanen publicerades i fjol på svenska under titeln Stalinhusen i Nina Katarina Karlssons utmärkta, språkligt kreativa översättning med många intressanta, nyskapande formuleringar som också de snabbt och subtilt för in läsaren i det hemlighetsfulla Stalinhuset:

Vi gick in ett jättelikt trapphus, de bruna räckena i trapporna och på trappavsatserna vred sig uppåt, väggarna var målade med oljefärg i en blek myndighetsgul färg.

För läsaren blir Stalinhusen en spännande resa in i ett decimerat familjeliv där mikro- och makroplan, bostadshusets invånare och det förflutnas DDR-spöken vävs in i varandra. Forntida nojor dyker upp i hyreshuset och varvas med samtidsneuroser, ångest, rädsla och förvirring som både kopplar till traumatiserade känslor i relation till det forna Östtyskland och Västtyskland och till die Wende (vändpunkten), det vill säga återföreningen av DDR och Bundesrepublik Deutschland.

Underliga saker händer i huset på Karl Marx Allé

Jagberättaren är Lena, journalist, författare som separerat från sin make, Leander (också han journalist med vänsterengagemang) efter att paret flyttat från Hamburg till den forna östtyska sidan av Berlin tillsammans med den tvååriga sonen Adrian.

Plötsligt börjar det hända underliga saker i Stalinhuset på Karl Marx Allé. Vad är husets hemlighet frågar sig berättarjaget, vem har bott här tidigare, vad är det som hänt här i det förflutna? Stalinhuset är också den metaforiska yttre ramen för de inre berättelserna och kommunisttidens antagonism, alienation, den misstänksamma atmosfären och det partipolitiska spionaget under en tid då man inte kunde lita på någon, då alla var rädda för angivare och Stasi härjade fritt.

En tid då man inte kunde lita på någon, då alla var rädda för angivare

Här i huset bor mestadels äldre människor som under DDR-tiden varit privilegierade och haft olika anknytningar till kommunistpartiet eller Stasi. Det förgångnas märkliga, smått skrämmande skuggor faller över Lenas vardagsliv i den lilla bostaden där Adrian oupphörligt refererar till ”den konstiga tanten” som av och till tycks dyka upp i hemmet, rota i Lenas prylar, lämna fönster öppna och dessutom sätter på kaffekokaren. Här kan man fråga sig om prylarna börjat göra någon form av revolt i det nuvarande samhällssystemet!

De ambivalenta känslorna för det förflutna

Ricarda Junge har en förmåga att medelst skarpa sinnesintryck, detaljrika iakttagelser av omgivningen och en påtaglig närvarokänsla skapa en medryckande stämning. Junge kör genast igång med ett häftigt tilltal, tar tag i och visar upp jagberättarens fräsiga personlighet som småningom vecklar ut ett psykiskt instabilt, paranojigt spår, mitt i hennes strävan att hålla ihop den ömtåliga vardagen.

Tillsammans med Lena vandrar läsaren omkring i Berlin, upplever olika arkitekturskikt genom inspirerande visuella berättariakttagelser och känner sig lika klaustrofobisk som huvudpersonen i Stalinhusen med sina hemlighetsfulla, mystiskt spöklika händelser och misstänksamma, spionerande invånare som både förefaller vara nära och fjärran.

På ett emellanåt avmätt distanserat, milt ironiskt och kritiskt metatextuellt plan försöker jagberättaren reda ut sina nojor och, med sin västtyska bakgrund, sina ambivalenta relationer till det förflutna DDR.

Vem är den konstiga tanten – är det rentav hon själv?

I tillbakablickar går Lena igenom sin relation till Leander och varför samboendet kraschade, undrar vem den konstiga tanten är – är det rentav hon själv. Vem är den mystiska gamla mannen Kaltental som Lena också har obehag för? Och varför stryker fru König omkring överallt och gör anteckningar om vem som bor var, vem som besöker vem? Varför sitter hon som en hök och vaktar på alla i huset?

Slutet förblir i bästa postpostmodernistiska anda ambivalent öppet och erbjuder möjligheter till olika tolkningar och analyser både av dagens värld och av det förgångna.