I Robert Åsbackas roman Kring torget i Skoghall samlas flera av de personer vi redan mötte i hans roman Fallstudie. De var ännu inte klara med sina berättelser. Conny, Ralf och Elisabeth måste återvända till sin utgångspunkt och sitt gamla triangeldrama, för att reda upp sina liv, som tilltrasslats genom en tragisk händelse i deras barndom.

Conny Erlandsson står nu i sin av fadern ärvda korvkiosk, frånskild, deprimerad och på gränsen till ekonomisk och personlig konkurs. Hans liv har fallit sönder och grillkorvar och hamburgare är inte längre livsinnehåll nog.

Det är Connys livskris som står i centrum av romanens nätverk av historier. Han är flugan i spindelnätet, utan förmåga att ta sig ur situationen. Kunderna har lämnat honom och det är endast den försupne före detta sjömannen och skeppskocken Roger Jansson som förblir honom trogen. Han står där och dricker några öl, äter vad kiosken har att bjuda på och snackar bort tiden. Han ser hur det är ställt med Conny, men vet att han inte kan hjälpa honom att förändra sitt liv. Däremot har han mycket att säga om hur han kan förbättra senapen och det lyssnar Conny på. Sedan är det brödets tur och sedan biffens och sedan… och så småningom har Connys hela liv förändrats. På grund av senapen.

Senapen – en liknelse

För länge sedan fanns det ett annat original, som förändrade mångas liv genom att tala om bl.a. senap. Senapen är en stark krydda. Jag menar naturligtvis Jesus och hans liknelse om senapsfröet. Här kan man också finna en av många möjliga ingångar till Åsbackas roman. Ur det lilla, till synes obetydliga och meningslösa föds någonting större, som är mera än summan av delarna. Någonstans sker ett kvalitativt språng. Så är det också med Åsbackas romanbygge. De enskilda delarna kan synas anspråkslösa. Han har utvecklat en sparsamhetens estetik.

Litteraturen är som en hamburgare. Då Roger talar om hamburgarnas utveckling, talar han samtidigt om västerlandets utveckling, litteraturens utveckling och livet i allmänhet:

Man måste ta hänsyn till gapet. Utvecklingen har gått mot mer och mer, större och större, och det beror inte på att mängden kött, det vi är ute efter, har ökat. Det som har ökat är det som inte är kött, vi har alltså fått mer av det vi inte vill ha. Vi gapar allt större över ingenting, och betalar för det. Då vi köper kyckling betalar vi för vatten, då vi köper hamburgare betalar vi för luft./…/
Men, fortsätter Roger, vi måste gå den motsatta vägen: bara gapa så mycket som krävs, bara få i oss väsentligheterna. Vi måste sträva mot det koncentrerade.

Roger kastar liknelser omkring sig som en annan korvkioskjesus, och somt faller också i god jord.

Köttet blir ord

I Robert Åsbackas kök har köttet blivit ord och läsarna behöver inte glupa i sig en massa luft och tillåtna tillsatsämnen. Han serverar sin text utan onödiga ordmassor. Författaren satsar på kvalitet i stället för kvantitet och lyckas bra med sin romanprodukt. Likheterna till hans förra roman är stora. Det är inte bara personerna som återkommer, utan också själva receptet.

Fallstudie var ”en roman om materialanskaffning”. Det är också den här. Det gäller att skaffa ingredienser till senap, hamburgare och svampsås. Samtidigt erbjuder detta insamlande berättelser till romanhelheten. I en intervju sade Åsbacka att boken är en roman om produktutveckling och det stämmer ännu bättre. Roger är en skicklig produktutvecklare, både i fråga om matvaruprodukter och humanprodukter.

Liksom i Fallstudie finns här ett kaotiskt konstprojekt inbakat, ”Public Safety”, som Ralf Nygård också denna gång är med om att bygga upp. Det är en massiv satsning, som skall verka som en vitaminspruta för näringslivet i Skoghall, speciellt för Connys grill, som nu börjar vakna till liv tack vare Rogers goda råd.

Konsten, kroppen och arbetet

Här kommer Åsbacka in på frågan om förhållandet mellan konst och liv, människa och produkt/vara. Ett av utställningens verk är en levande person, som är ett konstverk i performancen ”Rent a Body”: You should not consider me as a person, sa killen. I am a piece of art.

Som konst, eller vara, är det ingen konst att ta sig över gränserna. Svårare är det för människor – flyktingar. Då krävs det pass, visum, inresetillstånd och en hel bunt andra dokument.

Tullmyndigheternas möte med den levande artefakten blir därför absurt. Arbetskraftsinvandringen är därför också någonting helt accepterat bland näringslivets herrar. Som arbetskraft är människan en vara. I boken jämför man det levande konstverket med karelarna som en gång i tiden lurades att komma till Skoghall som billig arbetskraft. I dag är de hyrda kropparna ännu flera, men lika rättslösa.

Svaret är Nej

Ett annat verk i ”Public Safety”, som samtidigt slingrar in sig i romanbygget, är projektet att låta skoghallborna torgföra sina livsberättelser. Några av romanens personer träder fram för att genom sina berättelser söka nåd – förlåtelse. Det här är ett viktigt tema i Åsbackas roman. Det är knappast en slump att kapitlet heter: ”Vad som är viktigt att berätta, just nu.”

I det här sammanhanget plockar Åsbacka, liksom i sin senaste roman, fram Joseph Brodskys dikt ”Ta av”:

Ta av från huvudgatan, in i/ en halvblind gränd, gå sedan in/ i kyrkan, tom vid denna timme,/ och sätt dig stilla på en bänk/ och viska i Guds öronmussla,/ som slutit sig för dagens larm,/ de två oändligt enkla orden:/ -Förlåter du?

Dikten finns i slutet av kapitlet och då man vänder blad finner man effektfullt ett enda ord på sidan: ”Nej”.

Försoningsmåltid

Jag vill ändå inte se så pessimistiskt på romanens budskap. Trots att slutet inte nås utan att nya skuldförhållanden uppstår, och en person offras på konstens altare, finns där ändå en försoning. Slutet blir, för att hänvisa till Roger, som ”smörstekt kantarell”:

Att äta smörstekt kantarell, sa Roger, ska vara som att njuta en välgjord deckare, där allt får sin förklaring på slutet och där den sista sidan blir en inbromsning, en utandning och en upplevelse av att allt nu är fullbordat och världen åter, för en stund, hel.

Då romanen tar slut sitter man tillsammans och äter. Triangeldramat som romanen kretsat kring har rätts ut och berättelsen om barndomens traumatiska upplevelser har nått sin fullbordan. Precis som i en klassisk deckare. För en stund råder harmoni i romanpersonernas liv.

Dela artikeln:

 

Mer information på nätet

Intervju med Robert Åsbacka Med realismen som vägvisare” Hammarö bibliotek presenterar Åsbacka