Röda rummet

Röda rummet är titeln på Kaj-Korkea-ahos nya roman. En på många sätt mörk och skrämmande bok som tar avstamp från ett rött och hemligt rum. Men den handlar inte enbart om en blod och andra kroppsvätskor, utan också om vår själsliga vilsenhet.

Kaj Korkea-aho, en av våra allra bästa berättare, gav 2015 ut sin berömda Det ondas bok, som hade svarta pärmar, och då man vände och tittade på baksidan, så stod där: Om du läser den här boken så hamnar du i helvetet.

Det var förstås en reversibel Tik Tok-liknande upplevelse eftersom det som Kaj Korkea-aho diskuterar i sina böcker är förtryck, mobbning och den enskildes kast mellan dominans och undertryckande.  Det finns en slags litterär film noir-känsla i det. I Röda rummet är det också tvärtom från helvetet man kommer tillbaka till himlen. Det blir på ett sätt ”det normala”, det vill säga den verklighet som vi till en viss grad  kan behärska.

Sexuell orientering

När Korkea-aho skriver så är det inte endast en modern dörröppning av det slags om Christer Kihlman inledde med i Människan som skalv, utan en normalisering av gaylivsstilens outhärdliga lätthet. Numera kan man, om man är tillräckligt renons på onödig anständighet, klä kärlek och grymhet, för att nämna två mänskliga exempel, i vilka dräkter som helst.

Egentligen är ju uttrycket sexuell orientering helt missvisande.

Den uråldriga snapshotsliknande berättelsen om den som är utan synd kan tillämpas utan någon känsla av skam i ett samhälle där de flesta av oss lyckligtvis inte gör någon skillnad på ras, kön, religion, eller till exempel sexuell orientering.

Egentligen är ju uttrycket sexuell orientering helt missvisande. Ingen av oss orienterar oss i våra identiteter. Vi är som vi är och varken kan eller vill något annat.

Olika spindelväv i relationer

Vi kan kalla huvudpersonen för X, eftersom hans namn aldrig nämns. En intressant detalj i boken är att det är en kvinna som är en slags deus ex machina. Lotta, bästa vän till X, kläcker idén om att X som är bostadslös efter att ha lämnat ett traumatiskt förhållande, skulle erbjuda sig att skriva en bok till någon i utbyte mot en lägenhet med mellanskillnad. Vi kan låta bli att ägna oss åt onödigt spekulerande i huruvida boken har verklighetsbakgrund eller om X är författarens alter ego.

Många av personerna är gay och en del av dem ägnar sig åt sin dragning till hård BDSM

Men varken Lotta eller X har riktigt någon aning om en liten lägenhets verkliga pris i ett underbart hus bära Brunnsparken i Helsingfors. En tidningsannons i vad man kan föreställa sig vara Hufvudstadsbladet får bara ett enda svar. Från en man som enligt egen utsago i varje fall, vuxit upp i en skräckinjagande religiös miljö, som erbjuder just det som X har tänkt sig, det vill säga något slags utbyte. Med den skillnaden att ”mellan skillnaden” kanske aldrig blir blottlagd. Många av personerna är gay och en del av dem ägnar sig åt sin dragning till hård BDSM. Att Kaj K-a skriver om dem är helt naturligt eftersom det alltid finns olika slags spindelväv i mänskliga relationer. Det är här en slags psykoanalys.

Dominans och manipulation

Som de flesta stora berättare, som inte verkar ha några större svårigheter att skriva flytande berättelser, lyckas Kaj Korkea-aho kasta läsarna mellan gåtfullhet och klarhet, mellan gott och ont, och ibland ”bortom gott och ont”. Det sker på ett självklart sätt, även om en van läsare kan ana svetten bakom verket.

När kan vi egentligen riktigt veta något säkert varken om oss själva eller andra?

Boken handlar inte enbart om människor som inte kan undgå att vara antingen dominerande eller sådana som underkastar sig extremt, utan också om det som många av oss inte undgår, nämligen förmågan att kunna se igenom manipulation som sveps in i den mänskliga komplexitetens kappa.

Röda rummet handlar inte enbart om en massa blod och andra kroppsvätskor, alternativt rent och smutsigt, utan också om vår själsliga vilsenhet. När kan vi egentligen riktigt veta något säkert varken om oss själva eller andra?

Inget mysig och gulligt

Någonting från länge tillbaka får mig att tänka på Klas Östergrens Fattiga riddare och stora svenskar, men humorn och sarkasmen är av ett helt annat slag i Röda rummet, som i och för sig har en ganska lös anknytning till August Strindbergs roman.

Det finns nog ingenting som helst gulligt eller mysigt i natten vare sig i Drumsö eller på Ulrikasborg i den här boken

August Strindberg själv kanske kommer närmare en anknytning. Om någon tror sig veta hur den finlandssvenska Ankdammen ser ut blir hen förvånad. Det finns kanske inte lika mycket mörker i våra liv som det fanns till exempel i Östergrens Stockholm på den tid det begav sig, men något av samma dunkel. Det finns nog ingenting som helst gulligt eller mysigt i natten vare sig i Drumsö eller på Ulrikasborg i den här boken och språket som talas spelar en väldigt liten roll.

Ett undantag är X:s familj som består av en Medelssvensonpappa, hans sambo Mervi, och dottern/systern Rebecka, som är lätt igenkännbara normala människor. Däremot är de också mycket levande. X, som spelar oboe underbart och är en god vän, som har ett gott hjärta, super, röker, svär och har flera destruktiva förhållanden också. Han är som många av oss mer eller mindre offer för mobbning, och är ibland aningslös även om han ser smådjävlar luras både här och där.

Skickligt med grymma scener

Porträttet av den mysteriösa mannen vi i den här recensionen kan kalla AK är mästerligt. Både huvudpersonen och läsarna får nöja sig med att aldrig riktigt få veta om det är fråga om en helt samvetslös narcissist eller enbart en människa som fått både samvete och själ skadade av sina svindlande livsupplevelser.

Personlige assistenten Emmanuel, som är straight, blir i vilket fall som helst både mot och med sin vilja utnyttjad, utan att kunna förmå resa sig i någon slags inre självkännedom. Det gör däremot X som ständigt vankar mellan skam, vishet och blåögdhet med självinsikt. Resorna i de både sommarskrimrande och vintermörka helsingforsmiljöerna är snabba som tanken men kan även upplevas som om de räckte en evighet.

Man måste beundra författaren för dennes insikter i teknik, arkitektur, historia, vetenskap och medicin.

Man måste beundra författaren för dennes insikter i teknik, arkitektur, historia, vetenskap och medicin. En riktigt bra författare måste kunna behärska sådana här saker. Annars blir berättelsen enbart en skrällande cymbal.

Mera än så här vill en recensent inte gärna avslöja av handlingen i boken som han sträckläser så gott han orkar. Det finns mycket grymma och läskiga scener i BDSM-sammanhangen i den, men det uppvägs av den mänskliga insikten och förståelsen i livets strimmiga fönster där os, ånga och genomlysta ögonblick flimrar förbi.

Röda rummet är en mycket existentiell bok. Den lämnar inte rum för någon som helst brist på reflexion över gott och ont, kärlek och hat, indifferens och extas.