Molnvandraren

Sabira Ståhlberg, som bland annat studerat etnologi, historia, religionsvetenskap och Öst- och Centralasien, har med sitt första fiktiva verk Molnvandraren, som av författaren själv också översatts till finska under titeln Pilvivaeltaja, skapat ett mångbottnat verk om möten med de andra och det andra.

Invandrarflickan Altan, som är född i Sverige, växer upp i ett Finland där miljön präglas av trakasserier och främlingshat. Hon blir mobbad för att hon är annorlunda och fattar till en början inte vad det är fråga om. Altans moder är finsk, fadern burtas, med bakgrund i en muslimsk folkgrupp som likt tatarerna funnits till i Ryssland långt borta i öster invid Volgafloden.

Farfars berättelser blir ramen

Farfadern i familjen är den som med sina berättelser om det forna bylivet i den gamla hemtrakten skapar en identifikationsram åt Altan. Titeln Molnvandraren är symbolisk och anknyter till den rotlöshet och vandringslusta som Altan känner. Efter föräldrarnas skilsmässa, de smärtsamma upplevelserna av brutaliteten på skolgården, där lärarna inte ser eller vill se någonting, börjar Altan småningom kämpa för och söka sin identitet, bejaka sitt annorlundaskap och blir muslim.

Farfaderns egen livshistoria, de färgstarka berättelserna från det förflutna, tillbakablickarna på revolutionstiden i Ryssland varvas med Altans utvecklingshistoria till en fascinerande berättelseväv. Sabira Ståhlberg förenar episkt berättande med mytiska plan i berättelsen, med fantasi, legender och historier och längtan till rötterna med fakta. Molnvandraren är också en tankeväckande beskrivning av främlingshatet i Finland.

Distans och ömhet

Sabira Ståhlberg skriver rakt och sakligt och samtidigt poetiskt, lätt humoristiskt och raljerande. Här finns både distans och närhet, en stark känsla och ömhet för farfaderns berättelser. Det är nämligen farfadern, Balban Oras, som ser Altan, förstår henne och känner starkt för att hjälpa henne på vägen mot självkänsla och uppmuntrar henne att söka upp den smått legendariska hembyn vid Volgastranden som målas upp i de mest positiva färger.

Samtidigt försöker farfadern också i patriarkalisk anda styra Altans liv. Altan blir vuxen och väljer exilen – eller snarare en odysseisk vandringstillvaro som sin problemlösning. Också för läsaren blir romanen en spännande vandring in i främmande kulturer och existentiella frågor. Molnvandraren är en viktig kommentar till frågor kring rasism och xenofobi.