Thomas Mann (1875-1955) fick nobelpriset i litteratur 1929. Fyra år senare kom Hitler till makten i Tyskland och samma år uteslöts Thomas Mann från det preussiska författarförbundet och lämnade sitt fosterland.

Brytningen mellan Mann och de nya makthavarna var logisk, för oberoende av vilket av nobelpristagarens huvudverk man griper tag i, känns klyftan mellan Mann och alla fascistiska rörelser avgrundsdjup. Där Nazityskland på ett sjukligt sätt odlade det starka och hälsosamma och förföljde allt som inte ansågs höra dit, visar Mann i sitt författarskap en ständig skepsis mot ”det starka och hälsosamma” och ett lika ihållande intresse för det avvikande och s.k. dekadenta.

Där nazisterna byggde förintelseläger, manifesterade Mann en genuin humanistisk förkärlek för det svaga och förtappade. På så sätt är ungdomsverket Buddenbrooks karaktäristiskt: Thomas Mann visar sitt sanna författarjag redan från början. Märk t.ex. hur författaren undergräver den vanliga polariteten mellan disciplin och dekadens i sin skildring av bröderna Thomas och Christian Buddenbrook. Att Thomas, som är familjens strikta och pliktmedvetna överhuvud, ger sin dekadenta bror en avhyvling, beror inte så mycket på avsky som på att han känner igen alla Christians sjukliga tendenser hos sig själv. Broderns dekadens upplever han därför som ett fruktansvärt, existentiellt hot mot sig själv och hela släkten.

Det vanliga och det exceptionella

Buddenbrooks – Verfall einer Familie utkom 1901 och är ett verk som aldrig förlorat sin relevans. Just nu har romanen en speciell aktualitet inom den svenska språksfären eftersom den föreligger i Ulrika Wallenströms utmärkta nyöversättning.

Buddenbrooks berättar om en släkts och ett köpmanshus (Huset Buddenbrook har romanen tidigare fått heta på svenska) uppgång och fall i 1800-talets Lübeck. Med tanke på att handel alltid beskriver en fluktuerande kurva med dalar och höjdpunkter kan romanen sägas berätta en inte så ovanlig historia. På ett övergripande sätt illustrerar Buddenbrooks även Tysklands och Europas ekonomiska, andliga och politiska utveckling under 1800-talet, liksom den på en mera lokal nivå röjer skillnaden mellan det nordtyska och det sydtyska eller bayerska.

Som debutroman är Thomas Manns verk exceptionellt. Mann var inte mycket mera än tjugo när han 1897 började skriva Buddenbrooks. Att i den åldern åstadkomma en av världslitteraturens mest monumentala släktkrönikor är häpnadsväckande, inte minst med tanke på den livsvisdom och den insikt i det mänskliga psyket den unge Mann uppvisar. Ja, det är kanske främst författarens djuplodande psykologiska realism som imponerar på dagens läsare.

Intimt och gripande

Har man en gång dragits in i den buddenbrookska sfären kommer man inte längre loss. Thomas Mann berättar grundligt, intimt och gripande om släktens leverne och förfall. De redan nämnda bröderna Thomas och Christian kan få exemplifiera författarens gestaltningsförmåga.

Christian slingrar sig genom både livet och romanen. Han har drabbats av hypokondri och rastlöshet och finner sig oförmögen att jobba eller ens hitta en gnutta ro någonstans. Christian betraktas som en slarver, men är samtidigt en godlynt, skämtande och älskvärd sådan. I motsats till brodern tar Thomas ansvar både för släktens och för stadens välfärd. Han är flitig, duktig och driftig. Thomas är en på många sätt sympatisk fighter, men han är samtidigt en människa som ständigt spänner sina krafter till det yttersta och lite till. Sist i romanen dör han i sviterna efter en tandoperation… hans liv och strävan får ett absurt slut.

Till de största besvikelserna i Thomas liv hör ende sonen Johanns klena gestalt, nervösa känslighet och totala brist på intresse för siffror och handel. Johann flyr in i musikens och drömmarnas värld. Endast 15 år gammal dör han av tyfus, en sjukdom som han kanske skulle ha kunnat överleva om han haft energi och livsmod. Men konfronterad med en ny tids preussiska ideal om att gossar skall vara starka och pigga, aldrig svaga, tvivelsjuka, melankoliska, känsliga och tårögda, finner Johann det helt enkelt inte mödan värt att fortsätta utsätta sig för skol- och kamratlivets ständiga förödmjukelser.

Efter Thomas och Johanns död är Christian den enda mannen ur den stolta släkten som är kvar i livet. Att han spärras inne på mentalsjukhus accentuerar romanens absurda karaktär.

Efter Thomas död upphör handelshuset Buddenbrook. Släktens sista medlemmar splittras och Manns text faller sönder, inte på ett modernt-fragmentariskt sätt, men så att den förlorar sin kärna och mening.

Dela artikeln:

 

Mer information på nätet

Buddenbrookhaus - Utställningar: SvD: En Mann och hans översättare: