Världen vill bli vad världen är
Tom Sandell
Söderströms 2001
Människan utkastad i världen
Tom Sandell (f. 1936), som debuterade med diktsamlingen Ägg och nejlika (1957) har alltid förhållit sig experimentell till språket, skapat medvetet ironiskt-satiriskt lekfulla ordkombinationer och förankrat dem i ett socialt, samhällskritiskt sammanhang. Också i den nya diktsamlingen Världen vill bli vad världen är strävar Sandell efter att reflektera över den nya världen, Europa och ”vår egen utopi”, vart vi är på väg, vad vi har lämnat kvar.
Men samtidigt har han gjort avkall på sin tidigare distanserande ironi. Liknande tankegånger var Sandell för övrigt inne på i essäsamlingen Civila där han också ondgjorde sig över kommersialiseringen, avsaknaden av livsåskådning hos dagens moderna människa, ett värdetomrum som leder till alienation, vilsenhet i språket och tanken.
I dikten ’Kains städer’ slungas skärvor av civilisation och utveckling vida omkring då bilbomen kreverar utanför varuhuset. I Burn out viskar munnen som av sig själv:” Mitt liv, mitt liv, varför har jag övergivit dig?”
Sandell oroas av alla oss som ser utan att känna, som hör utan att lyssna, begriper utan att förstå, alla som inte tar ansvar. I dikten ’Tjetjenien t.ex.’ är det fråga om förhållandet till en värld som känns avlägsen, en värld där ångest och nöd först väcker tankar men sedan förträngs dessa tankar:
” Ja, vi hanterar
vi väljer själva den bild
det synsätt
den överblick
den observatörspost
som i stunden
gagnar oss
är oss tjänlig
välgörande
Vi tar inte ställning
sätter inte ner foten
säger inte ifrån
Vi bara observerar
observerar
och hanterar”
Tom Sandell säger mycket som är relevant och viktigt; å ena sidan han vill få oss att vakna upp, ta i, engagera oss men samtidigt är han resignerad värderelativist, medveten om att världen rusar i väg. ”Världen är redan där” skriver Sandell i den inledande dikten ’En hälsning’ där ”livet är nyckeln/ vi alla för i tillvarons lås./ Och för envar finns/ en egen dörr att öppna.”
Men trots det centrala i den reflekterande engagemangsnivån i dikterna lyckas Sandell inte stilistiskt, metaforiskt utveckla ett kreativt estetiskt plan. Visserligen kan man tänka sig att Sandell medvetet valt denna enkla, litet gammaldags stilistiska struktur för att förtydliga sitt budskap, markera dess etiska allvar. Trots sina stililstiska svagheter kunde Sandells diktsamling faktiskt fungera som en väckarklocka just på grund av sina viktiga etiska frågeställningar.
Mer information på nätet