Hitlers fiender. Berlin oktober 1938 - januari 1939

Litteraturprofessorn och författaren Torsten Pettersson (född 1955 i Åbo) och verksam sedan 1994 vid Uppsala universitet, har utkommit med en ny prosabok, Hitlers fiender, Berlin oktober 1938 – januari 1939.

Boken, som enligt förlaget också publicerats i Italien och Tjeckien, beskrivs som en thriller men är egentligen mycket mera än så, närmare bestämt ett fascinerande psykodrama där personer går in och ut i olika identiteter, lurar varandra efter bästa förmåga och tillgriper – nog i thrilleraktig anda – olika metoder för att skapa förintelse eller avlägsna misshagliga element, eller för att försöka klara sig i en farlig omgivning.

Personerna går in och ut i olika identiteter och lurar varandra efter bästa förmåga

Torsten Pettersson, som disputerade 1982 vid Åbo Akademi, och också varit professor i litteratur vid Helsingfors universitet, debuterade 1985 med diktsamlingen Besvärjelse, och har sedan dess utgett ett flertal poesiböcker. Den första prosaboken utkom 1991.

Man förnimmer mycket av lyrikern Pettersson i den nu aktuella boken där språket, ordvalet och den metaforiska rikedomen snabbt ingår i en poetiskt stämningsskapande upplevelsesfär: ”Vresigt klibbade mörkret vid grändernas fuktiga väggar, klängde i trådkronor, lurade i portgångar.”

Ingående personporträtt – tydligt Berlin

I romanen berättas bland annat om hur psykiatern Richard Halder försöker ta reda på vad som hänt fru Pohls man, järnvägstjänstemannen som hustrun misstänker för att ha börjat syssla med något skumt.

Torsten Pettersson är skicklig i sin ingående personporträttering och i miljö- och tidsbeskrivningarna av det nazistiska Berlin med sin hotfulla stämning i slutet på 1930-talet. Man förnimmer starkt gatuvimlet, dofterna, trafiken, de olika stadsdelarnas miljöer i Petterssons ingående teckning av Berlin:

Under de snart sex år som hade förflutit sedan Hitler kom till makten hade Halder sett poliser och agenter mångfaldigas, liksom öppna SS-fordon med män i oklanderliga uniformer, först svarta, senare även grå. Han hade sett judiska affärer kladdas ner med Davidsstjärnor och kroknästa karikatyrer, medan andra företag satte upp tryckta vita skyltar om att judar inte var välkomna som kunder. I juli 1936 drog man tillfälligt tillbaka mycket av detta för att inte göra ett dåligt intryck på de olympiska spelens utländska gäster, men i slutet av augusti blev allt sig likt igen.

Här finns alltså en massa SS-män, och SS-chefen Heinrich Himmler, som Halder också träffar eftersom Himmler vill ha konsultation och analys av psykiatern i samband med att ett antal SS-män mördas.

En atmosfär av hotfullhet och skenhelighet

Det som boken framför allt tar fram är alltså just den hotfulla atmosfären, förföljelserna, förtrycket, rasismen, brutaliteten i samband med olika tillfångataganden, rädslorna hos stadens invånare, intrigerna, de enstaka försöken till motstånd.

Allt detta kommer ytterst väl fram både på makro- och mikroplanet, i det lilla livet där vardagen förändrats, där invånarna försöker klara sig, försöker dölja sina innersta tankar, och på makroplanet idet politiska spelet som Hitlers anhängare bedriver.

Romanen rör vid ett förtryck och främlingshat som är aktuellt i dag

Också vissa ironiska element dyker upp just i beskrivningen av skenheligheten i samhället. Den socialistiska journalisten Eugen hamnar också ut för olika svårigheter, medan Himmler ordnar samlag mellan renrasiga ungmör och ariska män för att säkra rikets fortbestånd.

Rent intrigmässigt, utan att behöva avslöja alltför mycket av händelseförloppen och den slutliga uppgörelsen, handlar romanen alltså om ett även nu aktuellt rasförtryck och främlingshat, om att inte se Den andre, om ett fascistiskt samhälle som gör allt för att förinta misshagliga element och om hur det lilla motståndet försöker åstadkomma något för att motarbeta förföljelserna.