Brev till Volha och friheten

Ett samarbete mellan förlaget Ellips i Finland och förlaget Midsommar i Sverige har resulterat i utgivningen av den hjärtskärande frihetslängtande boken Brev till Volha och friheten som skrivits av den belarusiske författaren Uladzimir Njakljajeu (f.  1946) då han satt i fängelse i Minsk, huvudstaden i Belarus (som man tidigare talade om som Vitryssland). Den belarusiska originalutgåvan publicerades 2011.

Boken innehåller prosatexter i form av brev, inledning och avslutning som översatts av Stefan Eriksson, medan Janina Orlov svarar för de uttrycksfulla poesiöversättningarna.

I bokens prosaavsnitt berättar Uladzimir Njakljajeu vad som hände med honom då han i december 2010 ställde upp som oppositionens presidentkandidat, blev arresterad under ett valmöte ute på ett torg i Minsk, illa slagen, naken förd till sjukhus och senare till KGB-häktet.

I de retoriska breven till Volja och i dikterna uttrycker författaren i ytterst känslomässiga ordalag och upprepande gånger sin enorma längtan efter Volja, ”min kära, käresta, lilla stjärna”.

I boken får man också en förklaring på detta med orden Volha och Volja. Författarens hustru heter Volha. Volja är ett smeknamn på Volha och betyder också frihet på belarusiska. På det här sättet markerar författaren på ett mångtydigt sätt både sin längtan efter hustrun och friheten.

Översättningen tar ställning genom den konsekventa användningen av belarusisk och Belarus i stället för vitrysk och Vitryssland

En betoning av den belarusiska identiteten, sovjettidens och den nuvarande regimens och president Aljaksandr Lukasenkas förtryck av det belarusiska språket visar även översättningsvolymen upp genom den konsekventa användningen av belarusisk och Belarus i stället för vitrysk och Vitryssland samt genom att författarens namn skrivs på belarusiska.

Volymens textmaterial, som alltså skrivits i fängelset innan författaren hamnade i husarrest på våren 2011, är både oerhört retoriskt, känslomässigt vädjande, på gränsen till det patetiska, eftersom både prosan och dikterna tillkommit i en ångestfylld, både fysiskt och psykiskt utmanande utsatt situation i fängelset.

Frihetsbegreppet – filtrerat

Man kan förstå denna häftiga ordsvärm som också kan uppfattas som ett medvetet rop på hjälp och rentav innehåller ett markerat ironiskt filter i fråga om själva frihetsbegreppet:

Vad ska vi med fängelset utan friheten
Vad ska vi med frihet utan fängelse?
För det ena finns – liksom det andra,
som rök med eld,
och eld med vatten,
besinningslös förutan vatten,
ja, som vi fattar värdet,
först när något gått förlorat.

En annan aspekt på fängelse-frihetsdikotomin kommer fram i följande dikt där texten också relaterar till själva det fängslade, diktatoriska, isolerade Belarus, det faktiska förtrycket och tydligen även till den metafysiska aspekten (anden) som ger tröst, som inte överger den fängslade.

Fängelset i fängelset och friheten likaså.
Allt är bakom galler i landet,
där den uråldrige anden dör
i tystnad, fråntagen sitt språk.

Han är här, undanstoppad, jagad in
i en mörk vrå, i den avlägsnaste hålan,
han är här med mig i tortyrkammaren,
under förhören är han här med mig.

Och när bödeln torterar mig,
smärtan genomborrar mig som en kniv,
då är anden den som räddar,
trots att han själv knappt är vid liv.

Broder Jevtusjenko

Skräcken, rädslan för att åter bli torterad, att åter bli av med kläderna, återkommer gång på gång både i prosatexterna och dikterna. En alldeles säregen tröst ger ett gulnat tidningspapper med några ord som författaren hittar på toaletten: ”Håll ut, Volodja! Din broder Jevgenij Jevtusjenko”.

Brev till Volha och friheten är på många sätt upprörande läsning även om man nu har facit på hand och den faktiska friheten – hur fri den nu sen är i en diktatur – ändå har blivit en realitet eftersom Uladzimir Njakljajeus husarrest och reseförbud upphävdes i juli 2013 och han kunde besöka bokmässan i Göteborg i höst. Dessutom gjorde Njakljajeu ett kort besök också i Helsingfors i början av oktober.

Dikterna är på många sätt upprörande läsning även om man nu har facit på hand och  friheten är en realitet för poeten

Fotnot: Uladzimir Njakljajeu har både varit ordförande för författarförbundet i Belarus, för PEN Belarus och mellan åren 2000-2003 Finlands PEN:s (författarnas organisation för yttrandefriheten) fristadsförfattare i Helsingfors. Han debuterade som poet 1970.