Jag är Kina

Den kinesiska författaren Xiaolu Guo (född 1973), som sedan tio år tillbaka har bott i London och gett ut flera romaner samt blivit prisbelönad, har i sin senaste bok Jag är Kina på ett fascinerande sätt via tre olika berättare belyst det som hänt i landet förr och nu. Redan den mångbottnade titeln, Jag är Kina väcker intresse för den argumentering kring identitet, politik, demokrati versus totalitarism som sidorna fylls av. Den utmärkta översättningen, gjord av Ulla och Lotta Danielsson, får också fram de divergerande rösterna och stämningarna i romanen.

Förutom det reflekterande, argumenterande planet ingår här också ett mycket lyriskt, stämningsfyllt plan där författaren och översättarna får fram talrika ljus-, ljud och rörelseskapande element i det rika, omväxlande ordvalet.

Men det mest intressanta är det omfattande reflexionsplanet kring det politiska livet i Kina, kampen för yttrandefriheten, flykten till USA och Europa samt de existentiella, dystopiska tankar och funderingar kring livet, civilisationen, universum, idealism, alienation som de tre huvudpersonerna och berättarna tar fram.

Punk mot Peking

Kublai Jian är rock- och punkmusikern som med sin musik i Peking i slutet av 1980-talets Kina protesterar våldsamt mot den diktatoriska regimen, och i samband med en konsert 1989 och sin medverkan i studentdemonstrationen delar ut ett provokativt manifest om makt och myt i Kina, den omöjliga revolutionen och brytningen av förtrollningen: ”Jag är Kina. Vi är Kina. Folket. Inte staten.”

Den andra rösten i romanen tillhör en  som skriver dikter och sjunger i ett band

Det här leder till att Jian fängslas för en tid och senare kommer att lämna landet. Dessutom är Kubali Jian till hälften mongol, vilket av och till betonas i de brev och dagboksanteckningar han skriver. Därtill kommer det fram att fadern, som Jian tagit avstånd ifrån, hör till högdjuren i den kinesiska politiken och i ett senare skede på 2000-talet fungerar som Kinas premiärminister.

Den andra rösten i romanen är Deng Mu, Jians flickvän som skriver dikter och sjunger i ett popband. Det förälskade, revolutionära paret får ett barn tillsammans men sonen Shu dör som väldigt liten.

Den tredje rösten – översättarens

Den tredje berättaren i romanen är Iona Kirkpatrick som studerat kinesiska och via en förläggare fått i uppdrag att översätta de brev och dagboksanteckningar som förlaget kommit över och som skrivits av Jian och Mu. Iona blir gradvis alltmera engagerad i sitt översättningsarbete och de tragiska öden som drabbat Mu och Jian. Mus och Jians liv går nämligen småningom isär. Mu åker omkring i USA med ett popband och återvänder sedan till Kina. Samtidigt skriver hon brev till Jian och försöker få tag på honom.

Jian har tagit sig till England som flykting, och hamnar efter mer eller mindre besvärliga situationer via Schweiz och Frankrike till Grekland där han söker sig till ön Kreta och begår självmord i sin existentiella förtvivlan. Före det har han via talrika brevförsändelser försökt få tag på Mu, men deras vägar korsas aldrig mera på 2000-talet.

Stilen i romanen varierar starkt, beroende på de olika berättarna, deras känslor och livsåskådning

Stilen i romanen varierar starkt beroende på de olika berättarnas röster och de ångestfyllda känslor och livsåskådningar som kommer fram:

”För Iona finns det två sätt att uttrycka sig som får henne att vakna till liv. Det ena är könsakten … Hennes andra värld är orden. Genom att gräva ner sig i orden, att leva med dem surrande i huvudet, återfår hon någonting av sitt liv.”

Deng Mu berättar hur hon möter en helt ny värld då hon åker med ett popband till USA:

”En helt ny värld. Och ett helt nytt jag. Enligt vår manager Bruce är jag inte längre Deng Mu. Han sa att ingen skulle bry sig om en poet som heter Mu. Jag behövde ett scennamn, något som passade bandets namn Peking Manic. Alltså hittade han på ett nytt namn åt mig. Det här är vad jag precis har läst på den nytryckta broschyren: ’Estradpoesi av Sabotage Sister, en kvinnlig poet från det postmaoistiska Kina’”.

Jag hade en dröm – jag vaknade ur min dröm

Och i det ironiska manifestet som Jian skrev 1989 sammanfattas hela den kritik mot den kinesiska regimen som utmynnar i orden ”Jag är Kina”:

”Jag hade en dröm. Jag drömde att jag var en stor nation. Jag var en stat. Min makt sträckte sigöver landet och dess folk. Jag kände kraft flöda genom mina ådror, och jag kände styrka i mitt hjärta. Jag var Kina. Sedan vaknade jag. Jag undrade: Var jag en man som vaknade ur en dröm om att vara Kina eller drömde Kina om att vara en man?”

Romanen Jag är Kina ger en mångsidig inblick i det kinesiska samhällslivet, belyser det via olika decennier och tar också upp viktiga frågor som berör den europeiska immigrationen och kontrasterna mellan västerländsk och orientalisk kultur.