Vi har frågat tre av Lysmaskens recensenter om litteraturåret som gick och om förväntningarna på det som kommer. Anna Remmets lyfter Anjet Daanjes Storkens och dromedarens sång som en stark läsupplevelse under fjolåret. Hon säger: – Det var länge sedan jag läste en bok som var så originell och som fick världen att kännas så stor och förunderlig. Hon återvände också till Märta Tikkanen och hoppas att 2026 fortsätter att överraska med djärva och lekfulla romaner.

 

Vilken bok gjorde starkast intryck på dig – och varför?

Jag tycker att det kom ovanligt många bra böcker, men min största upplevelse var nog Storkens och dromedarens sång av den nederländska författaren Anjet Daanje. Det är en fri och vildvuxen fantasi på cirka 800 sidor som är löst baserad på Emily Brontes liv och verk, men kanske framförallt mytbildningen kring dessa.

Det var länge sedan jag läste en bok som var så originell och som fick världen att kännas så stor och förunderlig. När jag läser böcker nuförtiden sitter alltid mitt kritiker-jag på axeln och ger omdömen, men när jag läste denna bok blev jag Anna, tolv år, som mötte litteraturens kraft helt utan cynism eller filter.

 

Vilken bok återvände du till under 2025?

Jag läste och skrev om nyutgåvan av Märta Tikkanen Århundradets kärlekssaga och slogs av hur spänstig den fortfarande känns och hur kolsvart och roligt Tikkanen klär könsmaktsordningen i poetisk skrud.

 

Finns det någon Lysmasken-text som engagerat?

Jag fastnade lite extra för Robin Valtialas essä ”Om konsten att fånga och översätta Clarice Lispectors sköra stjärnljus”. Dels för att den behandlar ett intressant författarskap men också för resonemangen kring översättning och hur enstaka ord kan påverka helheten.

 

Ser du några tydliga tendenser?

Jag tycker mig se en fortsättning på tendensen att såkallade ”seriösa” författare släpper sargen och ”vågar” leka med övernaturliga motiv. Vi har till exmpel Solvej Balles och Karl Ove Knausgårds mastondtprojekt som både verkar sträcka sig över minst sju böcker. De handlar om saker som att bokstavligen bli fast i tiden och att de döda återuppstår. Och i år kom även den schweiziska författaren Christian Kracht, annars känd för mörkt satiriska romaner om det nutida Europa, ut med en slags fantasyroman, Air.

 

Vad hoppas du på just nu?

Eftersom litteraturåret ifjol var ett ovanligt bra år med många böcker som överraskade, så jag hoppas att det här året fortsätter på samma sätt.

 

 

Anna Remmets tips på böcker

Storkens och dromedarens sång – Anjet Daanje
En fri, vildvuxen och djupt originell roman som rör sig kring Emily Brontë och mytbildningen kring henne. En bok som öppnar världen och påminner om litteraturens ursprungliga förundran.

Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen
En klassiker att återvända till. Spänstig, kolsvart, rolig och fortfarande skoningslöst träffsäker i sin skildring av könsmaktsordningen.

Det stora projektet – Solvej Balle
Ett pågående mångbandsverk som leker med tiden som materiellt och existentiellt fenomen – ett exempel på hur samtidslitteraturen vågar tänja gränserna.

Det stora projektet – Karl Ove Knausgård
Även här ett omfattande romanbygge där övernaturliga inslag tar plats, bland annat genom att de döda återvänder. Ett tydligt tecken på nya rörelser i den ”seriösa” litteraturen.

Air – Christian Kracht
En oväntad fantasyroman från en författare mest känd för mörk samtids­satir. Lekfull och genreöverskridande.

 

Läs också. Så här tycker vår recensent Linda Boodh om året som gick och året som kommer.

 

Anna Remmets är litteraturkritiker och redaktör för kulturtidskriften Horisont. Hon bor i Stockholm. Camilla Lindberg som sammanställt artikeln är redaktör för Lysmasken.