För Åsa Stenvall-Albjerg som skriver för Lysmasken stod Fars rygg i centrum under fjolåret. Hon säger: ”Boken blir en tidsbild av 1930- och 1940-talet och Tysklands ockupation av Norge. En oändligt sorglig, vacker bok med ett språk som gör mig salig.” Inför 2026 efterlyser hon mer debatterande och politiskt engagemang i litteraturen. Men så bor hon också i Danmark, där stora politiska saker är på gång just nu, Grönlands framtid. Är pamfletternas tid förbi? frågar hon.

 

Vilken bok gjorde starkast intryck på dig?

Det var Niels Fredrik Dahls roman Fars rygg. Den precisa prosan som spänner mot det upprörande innehållet berörde mig starkt. I ett försök att förstå sin far lägger Dahl ett pussel, skriver fram skärvor, fragment och scener utifrån fotografier och enstaka brev. Det är en historia om ett barns utsatthet och ensamhet i samhällets översta skikt, om att bli lämnad, bortskickad av föräldrarna. Hur ensamheten går inåt, går i arv. Samtidigt blir boken en tidsbild av 1930- och 1940-talet och Tysklands ockupation av Norge. En oändligt sorglig, vacker bok med ett språk som gör mig salig.

 

Vilken bok återvände du till?

Fru Marta Oulie av Sigrid Undset.  Jag orkade aldrig läsa ut hennes Kristin Lavransdotter, men under Nordisk litteraturfestival i Helsingör fick besökarna bland annat hennes debutroman från 1907 i dansk utgåva med förord av Ida Jessen. Den lilla romanen känns både till innehåll och språk förbluffande modern. ”Jeg har været min mand utro” – så börjar den.

 

Finns det någon Lysmasken-text som väckte tankar?

Jag kommer att tänka på Linda Boodh, ”Slotte får mig att gå vilse i min egen kritik”. Recensionen är intressant för att den tar livtag på kritikerns möte med texten. Vad och hur läser vi när vi läser? Det som recensenten först uppfattar som brister i Slottes text är kanske uppsåtligt. Hon som fick reservplatsen på författarutbildningen i Slottes roman är i gång med ett motsträvigt romanbygge. Att förlösas i skrivandet och den svåra vägen dit, det är väl det som själva texten gestaltar: hämningarna, tillkortakommandena, osäkerheten. Det där ofärdiga. Modigt av Boodh att redogöra för blindheten i sin läsning.

 

Vad hoppas du på under året som kommer?

Mera debatterande, samhällstillvända, politiskt engagerade böcker. Är pamfletternas tid förbi? Idag försiggår samhälls- och kulturdebatten bland författarna på de sociala medierna, inlägg som – tyvärr – bara blir inlägg för stunden. Det finns gudinog att reagera på i dagens värld, men risken är att röster och tankar bara hörs och bryts mot varann i de egna digitala bubblorna. Poddar och trådar i all ära. Men det demokratiska samtalet skulle gärna få mera plats också på fysiska boksidor.

 

Läs också: Anna Remmets och Linda Boodh berättar om vad de läste ifjol och vad de tror om 2026.

 

Åsa Stenvall-Albjerg, har varit verksam som skrivkurslärare, litteraturforskare, essäist och kritiker. Numera bosatt i Danmark. Texten är sammanställd av Camilla Lindberg.